SOUL SISTER I FOKUS

hander

I en liten by i Bosnien fanns hon. Min själsfrände-min själssyster. Våra liv hade inte kunnat vara mer olika. Hon hade aldrig rest utanför landets gränser, jag hade varit runt världen. Hon hade gift sig vid 18 och fått sitt första barn vid 20. Jag hade inte ens funderat på de sakerna då. Hon hade ingen möjlighet att läsa vidare, jag hade ingen lust att läsa vidare. Men vi blev vänner och oskiljaktiga sådana.

Fem år i rad var hon anledningen varför jag fortsatte att åka dit på somrarna.  En månad om året var våra annars så olika liv ett. När min dåvarande relation började spricka och när jag visste att det nog var den sista sommaren jag skulle komma till den lilla byn så sa jag det, det som jag hade känt så starkt, att jag trodde att anledningen varför jag hamnat här var för att jag skulle träffa henne.

Livet fortsatte och trots att vi inte längre hade vår sommar så höll vi kontakt, ibland mer ibland mindre. Men det spelade ingen roll, vi var ju själssystrar, då behöver man inte så mycket kontakt. Jag hann byta jobb några gånger, träffa mannen i mitt liv, flytta ihop, köpa lägenhet, gifta mig, skaffa ett barn, flytta till större lägenhet, bestämma mig att börja studera igen, få ett till barn. Jag är lycklig. Under tiden levde hon det liv hon alltid levt. Ta hand om hennes son som nu är tolv, hjälpa till med hemmet som delades med hennes svärföräldrar, vänta och hoppas att ekonomin skulle bli lite bättre så att hon och hennes man kanske skulle ha råd att flytta och sedan skaffa ett till barn. Hon klagade ALDRIG. Hon hade drömmar att flytta bort med sin familj men det var drömmar. Hon hade sin syateljé som gav lite extra inkomst. Hon klagade aldrig

Hon hade trots allt en man som hon älskade lika mycket fortfarande som när hon var 16 och hennes son. Efter 12 år gjorde de ett val. De valde att försöka skaffa ett till barn istället för att flytta, trots att de egentligen fortfarande inte hade råd. Längtan var för stark. Hon var lycklig.

Det var då det hände. En helt vanlig måndag för de flesta, men inte för henne. Det var dagen då hennes älskade man dog i en bilolycka. Hennes värld har nu rasat.

Snart sju månader gravid och ett barn sedan tidigare och hennes livskärlek och bidragande familjeförsörjare är borta för alltid. Hon har familj, kärlek och stöd runt omkring henne men alla är i samma sits. Det finns inga pengar. Det var då jag visste det som jag hade misstänkt hela tiden. Det var inte bara tillfälligheter som hade sammanfört oss. Det var ödet! Hon är min själssyster och vi träffades för att jag ska hjälpa henne.

/Mirjam